En tripp till terapeuten, del 1

Jag var hos en terapeut i måndags för att se om hon kunde hjälpa till med mitt osannolikt dåliga minne. Hon sade att det inte alls var säkert då hon sysslar med kognitiv terapi - något som normalt inte tillämpas på just dåligt minne.

Trots detta bokade jag en tid då hon kör med lägre taxa på grund av att hon samtidigt utbildar sig till terapeut; 120 kr för 45 minuter.

Det enda egentligt konkreta vi kom fram till var att jag måste försöka "leva i nuet", något som i kognitiv terapi kallas "medveten närvaro" (om jag minns rätt). Jag måste helt enkelt sluta planera min framtid in i minsta detalj och istället fokusera på vad jag gör just nu.

Nu har jag inte hunnit tillämpa detta i större skala men trots detta har jag märkt att jag minns mer när jag medvetet fokuserar på att leva i nuet än vad jag gjorde innan. Jag är fortfarande glömsk, tro inget annat, men jag märker en klar förbättring.

Ytterligare en sak vi kom fram till var att jag har för många bollar i elden och att jag snällt får prioritera vad jag vill satsa på just nu. Detta resulterade i att jag bestämde mig för att prioritera jobb, bil och förhållande - i den ordningen - för att vänta med allt det andra jag har på gång, inklusive Spirex.

Om detta ger något resultat återstår att se då det förmodligen krävs mer än en knapp vecka för att märka en förbättring. Det finns i alla fall hopp om livet.

Jag skall träffa henne igen nu på tisdag så får vi se vad vi kommer fram till då.

Spelar åldern roll?

Det är dags för mig att rannsaka mig själv och fråga mig om det spelar någon egentlig roll att jag träffar en tre år äldre tjej.

Jag har alltid trott att det inte gör det men nu när jag faktiskt hamnat i den här situationen är jag inte lika säker längre.

Tiden får avgöra.